Smartkort, chipkort, minneskort och processorkort

Specifikationen för kort med kontaktchip anges i standarden ISO 7816.

Kortet har identifieringsuppgifter för utgivaren och innehavaren på ytan samt ett informationsmedium som innehåller kodad, detaljerad information om kortutgivaren och kortinnehavarens konto.

Bankomatkort används för kontantuttag i en bankomat eller för andra transaktioner som kan utföras med denna enhet.

Liknande kort, oftast med lägre säkerhetsnivå, används i system som mobiltelefoner, digital-tv-boxar, telefonchip, fordonsregistrering, flergångsbiljetter, parkeringskort, bensinkort och nycklar till elektroniska lås.

Smartkort kännetecknas av att lagrade uppgifter har längre hållbarhet. Uppgifter skrivs till chipkortet genom elektrisk kontakt mellan läsaren och systemkontakterna på kortets yta, vilket innebär att risken för skador är betydligt mindre. Skrivskyddet gör det också möjligt att skriva till utvalda minnesområden eller blockera obehörig åtkomst.

Chipkort är kort med ett elektroniskt chip som minne. Chipkort gör det möjligt att upprepade gånger skriva och läsa information i digital form. Informationen läses genom att kortet sätts in i läsaren.

Chipet har större kapacitet än magnetremsan, vilket gör att en större mängd information kan sparas.

Chipkort kan lagra upp till 32 KB data och processorkort från 1 till 16 KB. Det garanterade antalet skrivningar är 10.000 för minneskort och 100.000 för processorkort.

Chipkortet kan utrustas med valfri typ av elektroniskt chip. De vanligaste är modulerna SLE 5542 – kapacitet 256 B och ELE 5528 – kapacitet 1KB.